De senaste 10-20 åren har präglats av en historisk kreditexpansion - en kreditbubbla som nu håller på att spricka. Hur gick det till?

Kort sagt - ungefär så här: produktion av alla slags prylar ”outsourcades” till ”tillväxtekonomierna”. Samtidigt föll USAs oljeproduktion bara för att ersättas av produktion i resten av världen (Konsumtionen av olja har som bekant bara stigit i USA som nu suger i sig en fjärdedel av jordens olja trots sina ynka 5% av jordens befolkning).

Tillväxtekonomiernas produktion av prylar och olja exporterades tillbaka till USA (I en härlig gegga av sweatshops, ohyggligt energiintensiva globala transporter och vansinniga vinster till multinationella företag, kort sagt: ”Globalisering”).

USA betalade denna import med lånade pengar.

Lånade pengar?

Japp. Personlig skuld + företagsskuld + statsskuld i USA är nu helt i paritet med världens totala BNP.

Varifrån kom alla pengar? Kort sagt - ungefär härifrån: Alan Greenspan sänkte styrräntan samtidigt som GWB tog bort alla regler för utlåning (det kallas ”avreglering” eller ”fri marknad” och är ”bra” enligt alla som kan tjäna pengar på det). Resultatet blev att USA badade i billiga, lättillgängliga pengar, vilket ledde till en explosion av alla slags lån (bostad, bil, kreditkort, utbildning, etc).

Långivarna i USA – som tjänade storkovan på att sälja skuld (de cashade ju in räntan och dessutom en uppsjö ”administrativa avgifter”) sålde sedan vidare sina lån till t.ex en investmentbank, där lånen paketerades ihop med andra lån och därefter såldes vidare till (framföralllt utländska) investerare i olika former, t.ex pensionsfonder, regeringar, etc. En bra ordning för långivarna, de behöver inte ha en massa utestående lån på balansräkningen och kan alltså obehindrat fortsätta låna ut pengar.

Alla tjänar på affären – Alan Greenspan och GWB som kan sola sig i glansen av en expanderande ekonomi, storföretagen som tjänar på globaliseringen, den amerikanska konsumenten som kan shoppa, shoppa, shoppa, ”tillväxtekonomiernas” nyrika sweatshop-direktörer och sist men inte minst de utländska investerarna som cashar in ränta på en idiotsäker investering.

Idiotsäker, kunde investerarna visa sina andelsägare, eftersom alla amerikanska värdepapper de köpt hade högsta kreditsäkerhetsratingen – AAA – enligt både Standard & Poors och Moody’s.

***

Tjänade verkligen ALLA på afären, undrar du kanske? Nej, du hade precis rätt; varken miljön eller arbetarna i ovan nämnda sweatshops tjänade ett skvatt på affären, däremot blev båda utsugna, söndermanglade, och förstörda. Men som vilken ekonom som helst kan förklara för dig har sådana bisaker (s.k. ”Externaliteter”) inte  någonting i ett ekonomiskt resonemang att göra. Här handlar det nämligen utelsutande om profit.

***

Resultatet blev en värld i vilken USA exporterade skuld – a.k.a räntebärande värdepapper och skulvaluta i form av dollar – till resten av världen som i utbyte exporterade olja, elektronik, kläder, mat, etc till USA, till det ringa priset av miljoner utsugna slavarbete och ett stycken söndersmulat jordklot.

Sedan hände någonting. Lånehajarna i USA blev för giriga. I sin jakt på evigt ökad låneförsäljning expanderade de sin kundbas genom att gräva nedåt i inkomstligan – från ”prime” till ”subprime”.

Minns dvärgarna i Moria, som av girighet grävde för djupt ned i berget och väckte den eldsprutande Balrogen...!

Man började låna ut till The NINJAS (No Income, No Job or Assets). Nya lån där man under en startperiod inte ens behövde betala på räntan – den adderades till lånesumman – dök upp.

Som man kanske kunnat förutse, klarade dessa människor inte av att betala sina lån. De kollapsade. Och det gjorde deras lån också, lånen som sålts och paketerats och sålts och till slut hamnat utsmetade över hela jordens finanssystem. Och nu undrar varje långivare på jordklotet hur mycket sådana här dåliga lån de andra långivarna sitter på. Allas kreditvärdighet är således oklar (Som ni förstår upplevs Standard & Poors och Moody´s utsagor inte längre precis 100% tillförlitliga).

Alltså lånar ingen ut en krona till någon annan. Et voilà: Kreditkris!

Det eldsprutande monster som släpptes loss har just bara börjat riva, slita, och bränna. Sjuhundra tusen miljoner lånade pappersdollars kommer inte att kunna stoppa honom. Mer om det i nästa inlägg.