Evolutionen baseras som bekant på två fundamentala grundförutsättningar. För det första; det närmast tautologiska påståendet att de som är mest lämpade för överlevnad, överlever. Och för det andra; att det finns variation.

Mekanismen är denna: av en uppsättning olika system (t.ex. individer) kommer de överleva som är mest lämpade att överleva, vilket leder till att de fortplantar sig.

Att vara ”lämpad” för överlevnad definieras utifrån miljön – om det finns solljus, t.ex., så kan effektiva ögon vara bra att ha. Om det finns mycket cellulosafibrer i närheten kan förmåga att äta sådana vara bra att ha. Och så vidare.

Poängen med evolutionen är följande: givet variation så kommer arter som är lämpade för överlevnad att uppstå – alldeles av sig självt. Det behövs ingen skapare, och det behövs ingen domare som avgör vem som är lämpad. Man är lämpad om man överlever, helt enkelt.

Låt oss nu flytta resonemanget en smula – istället för att tala om arter som överlever eller dör beroende på sin lämplighet i systemet ”naturen”, så provar vi nu evolutionsidén på ekonomiska organisationsformer som överlever eller dör beroende på sin lämplighet i den ekonomiska miljön. Vi ser då, att ekonomiska organisationsformer överlever och tillväxer om den ekonomiska miljön tillåter det.

Betänk nu den ekonomiska miljön de senaste 150 åren – en miljö av ständigt ökad tillgång till billig – fossil – energi (att använda fossil energi istället för muskelkraft har ett fint namn: ”industrialisering”), som gjort det möjligt att gräva ständigt fler gruvor, att tillverka ständigt fler bilar, laptops, vägar, etc. Alltså – att göra fler saker varje år än vad vi gjorde året innan. Alltså – att ha ekonomisk ”tillväxt”.

Märk väl, att denna ekonomiska miljö utgör ett historiskt undantag – aldrig tidigare (och aldrig igen) har tillgång på energi varit så rik och ständigt ökande.

Situationen är alltså fullständigt unik i den ekonomiska historien – och precis som man kunnat vänta sig, så har denna unika ekonomiska miljö passat vissa ekonomiska organisationsformer men inte andra. Den organisationsform som klarat sig bäst i denna unika miljö (med hjälp av en del ekonomisk och konventionell krigföring, jämte en och annan kärnvapenattack) är den s.k kapitalismen.

Denna organisationsform har nämligen följande mekanism: den premierar investering som leder till vinst. I en miljö av ekonomisk tillväxt (d.v.s. av ständigt ökande tillgång på billig energi) finns gott om sådana investeringsobjekt, och det kapitalistiska systemet har följaktligen frodats.

***

Kapitalismens renaste form finns i aktiebolaget. Denna struktur fyller följande syften: För det första, så samlar aktiebolaget ihop kapital från många ägare och gör den tillgänglig för investering. För det andra separeras ansvaret: styrelsen ansvarar för att ordna vinst åt aktieägarna, som i sin tur inte ansvarar för vad styrelsen hittar på för att åstadkomma denna vinst.

Betänk fallet Dodge vs Ford: Henry Ford ville ägna en del av vinsten från T-forden till att bygga nya fabriker, för att anställa fler och minska social misär. Aktieägarna, ledda av bröderna Dodge, tyckte att dessa pengar borde gå till utdelning istället. Så de stämde Ford, vann, och stadfäste därmed principen att styrelsens roll är att maximera aktiägarnas vinst – inget annat.

Därmed skapades aktiebolaget av idag – en samvetslös psykopat utan empati eller skuldkänslor, lagbunden att maximera vinsten åt sina ägare. Kosta vad det kosta vill. Hur länge kan ett samhälle (eller en planet) överleva med den sortens psykopater mitt bland sig…?

***

Idag har kapitalismen slagit ner snart sagt allt motstånd. Och i denna segerns timme dristar sig vissa kommentatorer till följande logiska felslut: man påstår att den ekonomiska tillväxten de senaste 150 åren har skett tack vare kapitalismen. När det i själva verket är tvärtom: billig energi – d.v.s ekonomisk tillväxt – har selekterat fram kapitalismen till total dominans.

***

Märk väl , att andra kommentatorer gör ett annat felslut: man hävdar att vetenskapen skapat den ekonomiska tillväxten. Men ingen förbränningsmotor, ingen nanoteknik, inget IT-system har faktiskt skapat någonting. Vetenskapen har applicerat den ständigt ökade mängden fossil energi vi använt, och alltså delvis kanaliserat tillväxten, men faktiskt inte skapat den.

Vårt välstånd kommer i grund och botten från det faktum att vi har låtit fossil energi arbeta åt oss – i Sverige, som sagt, 10 fossila slavar per capita. I USA, som sagt, 23 stycken sådana slavar per capita.

***

Emellertid. Vi går nu – framförallt p.g.a peak oil, men även p.g.a växthuseffektens katastrofala effekter på livsmedelsproduktion etc. jorden runt - in i en ny ekonomisk miljö av ständigt minskande tillväxt. I en sådan miljö går det kapitalistiska systemet under, ungefär som dinoasurierna som gick under när deras miljö plötsligt förändrades efter den så välkända meteoritkraschen.

Förstadierna till denna kollaps finns runt omkring oss. Investering finns i princip inte längre – oavsett om man avser bankers investering (utlåning) eller övriga kapitalägers investering, så har den tagit slut. Skälet är naturligtvis, att det inte längre finns några investeringsobjekt som kan "tillväxa" och ge "vinst". Pengarna hamnar nu, istället för att investeras, i ”madrassen” – i ”säkra” tillgångar som statsobligationer.

Här kan man minnas finansministrar världen över som vrider sina händer över att "kreditmarknaden" har slutat fungera. De kan inte förstå att "marknaden" är så otacksam mot dem, att den inte helt altruistiskt vill investera i säkra förluster, för samhällets bästa. De kan inte förstå, att vi med "den fria marknaden" och "aktiebolagen" har skapat ett gäng psykopater utan känsla för någonting annat än profit. De är faktiskt en mycket patetisk syn, dessa finansministrar.

Hursomhelst. Den stora faran nu är denna: på grund av kapitalismens aggressivitet så finns inte mycket till variation kvar – alternativa organisationsformer har invaderats, usurperats, slagits sönder och samman. När kollapsen fullbordas kommer vi alltså vara tvungna att bygga upp hela samhället igen.

Vi i Sverige har ett bättre utgångsläge än de flesta, eftersom utförsäljningen av samhället har bromsats så pass mycket att det fortfarande finns vissa öar av ekonomisk aktivitet som inte baseras på ”investering”, ”tillväxt”, och ”vinst”. Dessa öar kan utgöra basen för framtidens ekonomiska system – i framtidens radikalt annorlunda ekonomiska miljö av ständigt minskande tillväxt.

Områden där den nyliberala kapitalismen slagit sönder större delar av samhällstrukturen än här hos oss ligger emellertid mer pyrt till, och enligt detta resonemang ligger USA mest pyrt till av alla.

Dock – det finns redan nu exempel på en ljusare framtid även där. I den sotiga (snart f.d.) bilstaden Detroit, t.ex., sprider sig Urban Farming- rörelsen snabbt.

Precis den sortens initiativ som kommer behövas i en framtid där energi kostar (mycket) pengar. Och precis den sortens ekonomiska organisation som kommer frodas i en miljö av ständigt minskande tillväxt.