Vad är pengar?

Den frågan har stört mig i många år. Pengar, denna den mest alldagliga av företeelser – och ingen definition... Aldrig i min skolgång har någon lärare ställt frågan: ”Vad är pengar”. Aldrig har någon lärare gett svaret: ”Pengar är...” Aldrig har jag sett ett TV-program i ämnet.

För att förstå vad pengar är, måste vi börja från början.

Valuta uppstod i de tidiga civilisationerna i mellanöstern som ett sätt att förenkla handeln. Man upptäckte, att istället för att byta varor mot varandra (byteshandel), kunde alla varor bytas mot något som alla var överens om hade värde: guld. Detta är den centrala definitionen av ”valuta”: ett notationssystem för att slippa byteshandel.

Vad är värde?

Värde är för de flesta av oss, arbete. En sak som minskar mängden arbete vi behöver utföra för att nå ett mål vi önskar, är värdefull. T.ex är ett isolerat hus värdefullt, eftersom vi då inte behöver lägga arbete varje dag på att hitta någonstans att sova. Mat är också värdefullt, eftersom frånvaron av mat kräver arbete för att ändras till närvaron av mat. Sjukvård är värdefullt. Musik är värdefullt.

Mängden värde som finns i en sak bestäms alltså av 1) hur mycket arbete som lagts ner på att skapa saken, och 2) hur mycket arbete saken kan bespara oss från att utföra. Det centrala i värdebegreppet är alltså arbete, dvs t.ex energi * tid eller energi * sträcka.

Varför har guld värde? Därför att det är svåråtkomligt – det krävs mycket arbete för att utvinna. Vidare är det beständigt, så man måste inte utföra det där arbetet igen. Dessutom är det lättidentifierat, d.v.s man behöver inte lägga ner mycket arbete på att avgöra om det är guld eller inte. Avslutningsvis är det vackert, och guldets portabla skönhetsvärde hade annars krävt mycket arbete för att motsvara (t.ex. arbete att sy en vacker dräkt osv).

Alltså, man ställde arbetsvärdet i guld och arbetsvärdet i olika produkter mot varandra och uppfann således inte bara ”valutan” utan även ”prislistan”. När fler produkter blev tillgängliga, började det bli svårt att få guldet att räcka till alla transaktioner som ekonomin önskade. Detta löstes under lång tid genom att addera silver, och senare även brons, till valutamängden.

Nästa steg är viktigt. Guldsmeder tog emot guld från kunder för deponering, eftersom de redan hade säkra platser att förvara guld (sin arbetsråvara) på. I ersättning lämnade de ut kvitton på depositionen. Dessa kvitton upplevdes till en början ha samma värde som själva guldet; kanske t.o.m något högre, eftersom de var så lätta att transportera. Man började därefter acceptera även sådana kvitton som betalningsmedel för produkter, och se: här uppfinns ”sedeln”. Denna valutaform hade alltså till en början en hundraprocentig uppbackning av guld – den hade alltså en total guldmyntfot.

Nästa steg är, om möjligt, ännu viktigare. Guldsmederna upptäckte, att större delen av det deponerade guldet aldrig hämtades ut. Sedlarna levde sitt eget liv, och handeln rullade på.

Guldsmederna förstod alltså, att om differensen av nytt guld som deponerades minus mängden guld som löstes ut aldrig var större än (t.ex.) 50 % av den totala mängden deponerat guld, skulle ingen märka om de tryckte upp 50% extra sedlar. Dessa extra sedlar såg naturligtvis exakt likadana ut som de ursprungliga. Och var naturligtvis helt inlösbara mot guldet i valven.

Kruxet var naturligtvis att dessa nya sedlar inte hade någon reell uppbackning av fysiskt existerande guld. Men trots detta trycktes dessa nya sedlar upp, och så uppfanns "inflationen", d.v.s ”ökning av pengamängd”. Och så uppfanns också ”bråkdels-reserv-bankväsende”, på engelska känt som ”fractional reserve banking”: beteckningen kommer alltså av ”bankerna”, i vårt exempel alltså guldsmederna, numera endast har en bråkdel av sina sedlar fysiskt uppbackade av värde, i vårt exempel alltså av guld.

Och det är nu det börjar bli intressant. Mer om det i nästa inlägg.