Alan Greenspan torde vara bekant: ordföranden för den privatägda ameriksnska centralbanken Federal Reserve 1987-2006. Greenspans centralpolitik är troligen till stor del orsaken till att subprimekatastrofen blev vad den blev; men p.g.a skuldvalutan och den därav följande inneboende omöjligheten i vår nuvarande ekonomiska struktur, hade en annan centralpolitik från Greenspans sida endast justerat detaljerna. Kollapser är ju nämligen, som bekant, inskrivna i skuldvalutans DNA.

Alan Greenspan är alltså en bankir, närmare bestämt en centralbankir, och vi måste alltså utgå ifrån att alla hans uttalanden tjänar bankväsendet och/eller centralstyrning av ekonomin och därmed centralstyrning av all politik. Låt oss, med dessa förbehåll i bakhuvudet, betrakta detta citat från denne centralbankir, skrivet 1966. En studie i en centralplanerares sätt att argumentera:

Under a gold standard, the amount of credit that an economy can support is determined by the economy's tangible assets, since every credit instrument is ultimately a claim on some tangible asset. But government bonds are not backed by tangible wealth, only by the government's promise to pay out of future tax revenues, and cannot easily be absorbed by the financial markets. A large volume of new government bonds can be sold to the public only at progressively higher interest rates. Thus, government deficit spending under a gold standard is severely limited.

The abandonment of the gold standard made it possible for the welfare statists to use the banking system as a means to an unlimited expansion of credit. They have created paper reserves in the form of government bonds which-through a complex series of steps-the banks accept in place of tangible assets and treat as if they were an actual deposit, i.e., as the equivalent of what was formerly a deposit of gold. The holder of a government bond or of a bank deposit created by paper reserves believes that he has a valid claim on a real asset. But the fact is that there are now more claims outstanding than real assets. The law of supply and demand is not to be conned. As the supply of money (of claims) increases relative to the supply of tangible assets in the economy, prices must eventually rise. Thus the earnings saved by the productive members of the society lose value in terms of goods. When the economy's books are finally balanced, one finds that this loss in value represents the goods purchased by the government for welfare or other purposes with the money proceeds of the government bonds financed by bank credit expansion.

In the absence of the gold standard, there is no way to protect savings from confiscation through inflation. There is no safe store of value. If there were, the government would have to make its holding illegal, as was done in the case of gold. If everyone decided, for example, to convert all his bank deposits to silver or copper or any other good, and thereafter declined to accept checks as payment for goods, bank deposits would lose their purchasing power and government-created bank credit would be worthless as a claim on goods. The financial policy of the welfare state requires that there be no way for the owners of wealth to protect themselves.

This is the shabby secret of the welfare statists' tirades against gold. Deficit spending is simply a scheme for the confiscation of wealth. Gold stands in the way of this insidious process. It stands as a protector of property rights. If one grasps this, one has no difficulty in understanding the statists' antagonism toward the gold standard.

Vi noterar följande.

1. Greenspan anger, fullt korrekt att inflation är stöld. Därefter anger han att statens del i skapande av inflation är en mekanism staten använder för att stjäla värde från samhället.

2. Greenspan ”glömmer” att nämna att statens skapande av ”welfare”, t.ex skolor, faktiskt är den viktigaste mekanismen för skapande av värde som mänsklig historia känner. Om du undrar vad jag menar, ta en tur på våra offentligt byggda vägar och järnvägar, till våra offentligt byggda skolor, skjukhus, bibliotek, elnät, och avloppssystem, via våra offentliga polisstationer, till våra offentliga nationalparker, osv, osv, osv. Vidare: en stor del av detta skapade värde är inte finansierat via utställande av statsobligationer och därmer skuldvalutaskapande = inflation, utan faktiskt genom skatteintäkter.

3. Greenspan ”glömmer” vidare att nämna att statens del i inflationen är liten i jämförelse med bankväsendets. Betrakta den svenska skuldbubblan igen. Minns, att fördelningen av skuld i vår ekonomi exakt motsvarar skapandet av valuta, vilket innebär att innehavarna av skulden är de som tjänat på valutaskapandet = inflationens effekt av värdeöverföring från ”sparare” till valutaskapare (=låntagare) . Som ni ser är den offentliga skulden en mindre del av detta.

4. Greenspan ”glömmer” dessutom att nämna att det finns annat än guld som kan fungera som myntfot. Just guld är som bekant sällsynt och lätt att kontrollera. Guld har alltså fördelar från en centralbankirs perspektiv: det är i princip möjligt för centralbankerna att centralisera till sig själva ägandet av allt guld, och därmed centralisera till sig själva makten att skapa all valuta. En guldmyntfot hjälper oss alltså inte att komma ifrån den katastrofala centralplaneringen av ekonomin som centralbanker innebär.

Redan silver är långt mer attraktivt eftersom det finns i större mängd, och alltså är svårare att centralstyra.

Energi är som jag ser som sagt det kanske det mest attraktiva av alla myntfotsalternativ för en framtida, decentraliserad och därmed demokratisk valuta: eftersom det är värdefullt (faktiskt i princip definierar ordet värde) och eftersom genererandet av energi endast med mycket stora svårigheter kan centralstyras.

Dock är, som sagt, avskaffandet av skuldvalutan den utan jämförelse viktigaste punkten på dagordningen. Om detta måste ske via en övergång till en skuldfri valuta utan myntfot (typ Greenbacks), så är det den vägen vi måste gå.

Energimyntfoten kan vi därefter diskutera i lugn och ro i ett samhälle som inte håller på att krossas och förbrännas av bankirernas orättfärdiga skuldsystem.